Det var under 1800–talet som det uppstod liberala grupper i Sverige. De var bönder, ämbetsmän och företagare som motvände sig statskyrkan och kungamakten. De ville ha frihandel och näringsfrihet, och den mest kända reformvännen hette Adolf Hedin (1830–1905). Han verkade mot seklets slut för fortbildning, demokrati och att alla skulle vara lika inför lagen. Allt efterhand fylldes liberalerna på med tjänstemän, lärare och arbetare. De stred även som vissa andra partier för lika rösträtt för kvinnor och män.
I riksdagen har de haft olika namn, år 1900 bildades Liberala samlingspartiet, efter två år bytte de till Frisinnade landsföreningen. Nu var det dags för landsomfattande politiska aktiviteter och liberalerna var hårt förankrade i både nykterhets- och frikyrkorörelsen. På dagordningen stod ofta sociala reformer och krav på skötsamhet. Under 1960-talet tog Centerpartiet över som det ledande oppositionspartiet tillsammans med Högern. Gunnar Helén som var partiledare 1969 var med och skapade den nioåriga grundskolan som vi har än i dag, och det i samarbete med Socialdemokraterna.
Under Bengt Westerbergs tid som partiledare fick Liberalerna, sina högsta siffror, de hamnade under valet 1985 på 14,2 procent och det var det bästa resultatet sedan 1970, det fick då namnet ”Westerbergseffekten”. Under 1990–1991 kom Folkpartiet, som det då hette, överens med Socialdemokraterna gällande ett nytt skattesystem. Man sänkte marginalskatterna men det togs ut mer skatt av boendet. Folkpartiet är även det parti som är mest Europavänligt och inför EU-valet hade de den färgstarka Marit Paulsen som publikdragande person. Folkpartiets framgång höll i sig även 2002 då de fick 13,3 procent i väljarstöd.
Det blev dock mycket uppmärksamhet när Folkpartiet som alltid varit ett invandrarvänligt parti, helt plötsligt föreslog att invandrare skulle göra ett språktest innan de fick svenskt medborgarskap. Inför 2006 års val samlades de borgerliga partierna, för att bilda en allians, något som blev succé, men inte för Folkpartiet som gick bakåt. Mycket av det berodde på att det under valrörelsen avslöjades att vissa anställda inom partiet gjort intrång i Socialdemokraternas datanätverk.
År 2007 avgick Leijonborg och lämnade över stafettpinnen till Jan Björklund, som hade skolfrågan närmast hjärtat. Han jobbade för att ordningsbetyget skulle komma tillbaka. Under de år som Fredrik Reinfeldt satt vid makten var Folkpartiet mer aktivt gällande förändringar inom till exempel säkerhetspolitiken och arbetsrätten. År 2015 bytte Folkpartiet återigen namn till Liberalerna och Nyamko Sabuni är sedan år 2019 Liberalernas partiledare.