Egentligen heter det Moderata samlingspartiet (M), men man säger i stort sett alltid Moderaterna, och de brukar vara det andra största partiet i Sverige, men i skrivande stund har Sverigedemokraterna precis passerat dem, med några procentenheter. Det är långt till nästa val, och det kan hinna ändras flera gånger under de åren. Ulf Kristersson är deras partiledare och har så varit sedan 1 oktober 2017.
Det var 1969 som Moderata samlingspartiet tog sitt nuvarande namn. Innan dess hette de Högerpartiet, ett namn de använt från 1952. Från valrörelsen 2006 och fram till april 2019 kallade de sig ”Nya moderaterna”, men det var inget officiellt namn. Sedan 1979 har Moderaterna varit det största borgerliga partiet i alla riksdagsval. Efter den ombildning som var 1969 har Moderaterna haft två statsministrar: Carl Bildt 1991–1994 och Fredrik Reinfeldt 2006–2014. Från år 2004 ingick Moderaterna i den borgerliga alliansen, tillsammans med Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Men efter riksdagsvalet 2018 och det så kallade januariavtalet, anser Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor att Alliansen inte existerar längre.
En tillbakablick på Moderaterna
Moderaterna har sina rötter i partier och i olika konservativa grupper som fanns under riksdagens båda kammare under 1800-talets senare del. Till exempel Protektionistiska partiet i första kammaren och Lantmannapartiet i andra kammaren. Under den tiden hade inte partierna några riksorganisationer, utan de var olika sammanslutningar av enskilda riksdagsmän. Det fanns en skepsis mot organiserat partiarbete bland de konservativa politikerna och opinionsbildarna.
Den första kvinnan i högerpoliti
ken blev sjuksköterskan Bertha Wellin från Stockholm. Året var 1921 och det var samma år som kvinnorna fick rösträtt, och under många år var hon den enda högerkvinnan i riksdagen.
Under andra världskriget bildades en samlingsregering 1939, och i den ingick Högerpartiet. Efter andra världskrigets slut upphörde den samlingsregering som bildades 1939 och det skulle dröja omkring 30 år innan Högerpartiet skulle ingå i en regering igen. Inte förrän 1970 vände det för Högerpartiet igen, och det var när Gösta Bohman valdes till ny partiledare. Han var partiledare mellan 1970–1981 och under hans tid vände den nedåtgående trenden. Gösta Bohman var en bra retoriker och drev sitt parti med bland annat hård kritik mot den socialdemokratiska regeringen. År 1971 fick de tre borgerliga partierna: Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet ge en gemensam presskonferens för allra första gången. Deras satsning gav ett positivt resultat och i valet 1973 slutade det den med 175/175 för båda blocken och viktiga frågor avgjordes genom lottdragning.
I riksdagsvalet 1976 blev det borgerlig majoritet för första gången på 44 år. Den gången blev Thorbjörn Fälldin vald till statsminister och Moderaterna fick poster som försvars- och ekonomiminister. Men redan 1978 föll regeringen på kärnkraftsfrågan. Både Moderaterna och Liberalerna var för en utbyggnad och Centerpartiet emot. Det blev nu Ola Ullsten (Liberalerna) som fick bilda regering. År 1979 fick det borgerliga blocket återigen majoritet och statsminister blev igen Gösta Bohman. Han avgick 1981 och lämnade partiledarskapet till Ulf Adelsohn. Mellan åren 2003–2014 var Fredrik Reinfeldt Moderaternas ledare och han var statsminister mellan 2006–2014. Därefter var Anna Kinberg Batra partiledare tills 2017 när Ulf Kristersson tog över.