Det sägs att den första svenska riksdagen skedde i Arboga 1435. Kungarna hade redan tidigare samlat representanter till råd med rikets mäktigaste grupper. Ända fram till 1680 var det en så kallad ståndsriksdag, eller Rikets ständer som det också kallades i början av 1600-talet. Denna riksdag tillkom under 1400-talet och den existerade ända fram till 1866 när namnet byttes till representationsreformen. Reformen var indelad i fyra stånd: adel, borgare, präster och bönder. De olika stånden både sammanträdde och röstade var för sig men hölls ihop av konungen. Dessa sammanträden kallades för riksdagar, och de varade under början av ståndsriksdagens tid under några veckor. Det kunde dock gå många år mellan riksdagarna. Med tiden bestämde man att riksdag istället skulle hållas vart tredje år, och att de skulle vara längre. Därför hölls det riktigt långa riksdagar under frihetstiden (1720–1772). När det blev ett nederlag i det stora nordiska kriget, började 1719 frihetstiden, och det ledde till skapandet av konstitutionell monarki – en statsform med en monark som är statschef. Tyvärr har den monarken begränsade befogenheter, enligt grundlagen eller genom praxis.
Hatt- och mösspartiet var två partier som fanns under 1700-talet. År 1814 gick Sverige och Norge i personalunion med varandra, och den upplöstes inte förrän 1905. År 1866 gick Sverige ifrån ståndsriksdag till tvåkammarriksdag. I och med den industrialisering som skedde under andra hälften av 1800-talet, började fler också att kräva allmän och lika rösträtt för alla. Så 1919 beslutade riksdagen att det skul
le vara allmän och lika rösträtt, och 1921 hölls det första valet efter dessa riktlinjer. År 1921 fick även kvinnor rösträtt, innan hade en kvinna setts att ”tillhöra” sin make, och hade inte mycket att säga till om. Inte förrän 1975 ändrades den tidigare tvåkammarriksdagen till enkammarriksdag.
Rösträtt i kommunerna
Under slutet av 1800-talet var de kommunala valen graderade. Med det menas att alla de som var röstberättigade inte hade lika många röster – alla röster vägde inte lika. De som hade högre inkomst eller en förmögenhet fick flera röster, och företag hade även rösträtt. Innan 1910 var det nästan endast män som fick rösta i de kommunal valen. Enligt 1862 års kommunallagar hade dock vissa kvinnor rösträtt, och det var de kvinnor som var ogifta, myndiga och hade en egen inkomst.
Rösträttsrörelsen
Var en rörelse som utövade opinion och stöttade aspiranter under valåret, och denna rörelse uppstod långt före det partiväsende som finns i dag. Från början hade rörelsen inget kollektivt program eller en fast organisation. Dessa rösträttsföreningar bildades runt omkring i Sverige, och i Stockholm bilades den 1886. De personer som var aktiva i rörelsen kom oftast från nykterhets- eller arbetsrörelsen. Det fanns under denna tid inte heller några partier som det finns i dag, men rösträttsrörelsen hade ändå en tillräcklig tyngdpunkt för både socialistiska och liberala idéer. Eftersom de liberala i riksdagen hade det mest röstvänliga programmet, var det deras kandidater som stöddes mest. År 1884 lades den första motionen gällande politiska rättigheter för både kvinnor och män, tyvärr avslogs den.